eliinlinneaa

Efter ett samtal med mamma kände jag mig sådär upprymd men ändå tom.
Ni vet som man gör ibland.
Jag snörade på mig skorna och gav mig ut på en runda.

"Everyday takes figuring out how to live
Sometimes it feels like a mistake
Sometimes it's a winner's parade
Delight and angers
I guess that's the way it's supposed to be"

rundadar hörnet, ut på vägen. Över den långa raksträckan. Ökar takten. Känner pulsen.
Rundar kröken, ser hästen. Ner för backen. Det lättar något från bröstet när jag ser havet.
Fortsätter i lagom takt. Nästan nere.
Passerar den smala passagen som tar mig ner till hamnens slut. Möter ett älskande par.
En man står på piren och fiskar.
Jag fortsätter. Lämar det bakom mig, för att aldrig se det igen.
Korsar parkeringen.
En fet unge med en Fish and chips take away. suck.
Ännu mera älskande par. Hundar.
Snygga bilar, dyra bilar. Jag vill också ha en sån!
Förbi seafood resturangen. Mera älskande par.
Når centrum. Hamnen. Det är så stila, det är så fint.
Älskande par på bänkar. De beskådar utsikten, havet och båtarna. Fantiserar om framtiden.
Låter drömmarna ta över.

Lämnar centrum bakom mig. För att aldrig se det på samma sätt igen.
Förbi bageriet, förbi Walkers, förbi post office.
Upp för Church street.
Passerar kyrkan. 
Slår av på takten. Det är brant.
Vänder mig om och njuter en sista gång av den vackra vyn.
Vägen planar ut. Ökar takten.
Nästan hemma.

"Please heal me, Why can't I sleep
Thought I was unbreakable
But this is killing me
Call me everything
Make me feel unbreakable
Liar set me free"

Det här är min plats på jorden. I feel unbrakable när jag är i Padstow.

/£linlinnea!